Buenos Aires!
GOD JUL.. hoppas eran jul var lika bra som vår! Vi gjorde hemmagjorda köttbullar och stekta prinskorvar, kokade potatis och åt en massa choklad,precis som det ska vara.
Vi har spenderat 9 dagar i Buenos aires, dem har varit helt underbara. Vi har hunnit med både det ena och andra ska ni veta.
Vi har dock med tiden lärt oss att ni inte läser våra texter utan tittar gärna på våra bilder, så här kommer det en bildbomb med texter:
en kväll i lägenheten lagade vi klyftpotatis, stektkyckling, hemmagjord dippsås o grönsaker.
La boca, en liten söt gubbe.
La boca, färggladdahus.
La boca, vackert.
La boca, här målas det för fullt.
La boca, en tavla.
La boca, människor.
La boca, kafferep.. lite för mycket för vissa...?
Alltid dessa clowner .. skulle göra en "tango" pose.
La boca, maradona.
La boca,
La boca, en stolt ko mamma (julia) och en ellen.
En marknad, letade halsband, armband o ringar. FYND!
Och jullan ska alltid vara värst, köper coocosnötter till öronen..?
Ringar!
Lite dans efter alla fynd vi gjorde den dagen, uppskattad av argentinare!
Partypinglan redo för en partykväll.
En kväll på sugar, julia har mobilen i "säkert" förvar.
Ellen o sanna sitter o småmyser på andra sidan bordet!
Sanna&Julia glada i hatten!
D-d-d-d-d-ans.
Vacker kyrkogård i Recoleta.
Strandade sälar.
Nu befinner vi oss i Punta del Diablo, Uruguay, vi har varit här i fem härliga dagar.
Det är en liten by, inte lika liten som la pedrera, men fortfarande en väldigt lugn by. Här har vi spenderat de flesta dagarna på stranden utom dagen då det blixtrade, regnade och åskade.
Får även passa på att skryta om hur duktiga vi är, vi har, sedan vi lämnade Sverige, endast haft 3 restaurangbesök. Restrerande måltider har vi tillagat själva! Vi har också upptäckt att på vissa ställen är ölen billigare än vattnet, lever man på en tajt budget så är det inte mycker mer att sjunga för. ÖL ÖL ÖL!
Resultatet av gårdagens middag, en sallad bestående av: sallad, ägg, majs, lök, champinjoner, oliver, tomat, gurka, fetaost, rödlök och inte att förglömma: hemmagjorda vitlöksbröd.
Nu tillbaka till Punta del Diablo, efter några dagars tjat fick jag ÄNTLIGEN lite fart på de andra tre strandade sälarna, Jullan, Sanna och Ellen. Dagen var kommen, dagen då de skulle få prova på att surfa. Tre ytterst fnittriga och nervösa damer fick jag med mig ner till stranden.
Här kommer en berättelse om allas upplevelse i havet.
Vi påbörjar startfältet starkt, först ut var våran allas virriga Ellen. Hon inledde sin vistelse i vattnet starkt med att uttrycka sig:
- Kan man surfa med solglasögon..?
Pinsam tystnad uppstod innan hon själv listade ut svaret.
Därefter låg hon och guppade ett tag på brädan, inväntade en bra våg.
Jag ser en stor våg komma emot oss, jag ber henne hålla i sig för jag ska putta henne över medan jag dyker under. Hon utbrister då med att säga:
-Nej, vänta!
Följdfrågan efter hon slungats runt blev då:
-Tror du att jag kan be vattnet vänta på att du ska sätta upp håret?
Haha, hon är för go i boet min lilla höna.
Men bortsett från detta tog hon sig upp i några vågor med bravur, summan av kardemumman:
Nöjd elev, nöjd lärare!
Ellen påväg att fånga en våg!
Därefter var det Alexandras tur, inte sist men minst.
En uttav de ivrigaste eleverna jag någonsin haft. I ett fyra-stegs moment var hon uppe och stod på platt vatten redan efter steg nummer tre.. Här fick jag ta till med en lugnande metod och liite lugnande medel. Det gjorde susen för vips var hon iväg, likt den surfaren hon ska bli tog hon vågorna med storm.
Även här kan vi summera: nöjd lärare, nöjd elev!
glad surftjej!
Ojojoj.
Sist och absolut mest nervös ut i det otroligt starka fältet har vi ingen mindre (förutom alexandra) julia wolt.
Här har vi fnitterpellan som inte kan sluta prata i sin bubblande nervositet. Men oj, vad bra det gick.
Hon tog flest vågor, stod längst tid på brädan, men lyckades även svälja mest vatten, bli runt svingade under vattnet och hamna som en strandad säl flest gånger.
Kan även här summera: nöjd lärare, nöjd elev!
En minst lika glad surftjej.
Det går bra för fröken wolt.
Det var väl iprincip vad jag hade att meddelad .. Jo just det, kan även berätta att imorgonkväll börjar vi att ta oss tillbaka mot Buenos Aires, är framme på fredag förmiddag. Vi har hyrt en lägenhet där över jul, vet inte hur tillgången till internet kommer att vara så om vi inte hörs innan: GOD JUL!!
Simma lungt / molle.
La Pedrera
En fullsatt buss avgår från huvudstaden Montevideo. Fyra timmar senare har vi passerat ett antal byar och för varje stopp töms bussen på folk. Tillslut är det bara sex personer kvar. Det är vi, en gubbe och busschauffören. Plötsligt stannar bussen. Vi sneglar ut genom fönstret på den grusiga landsbygdsvägen och undrar varför chauffören har stannat mitt i nowhere? Gubben hoppar av och traskar iväg ut i ingenmansland och chauffören sticker fram huvudet för att slänga ur sig ”La Pedrera” innan han går ut och öppnar bagageluckan för att ta ut de sista fyra väskorna. Jag slängen en blick ut genom rutan –en man har stannat sin häst för att hjälpa killen som har problem med sin moped. Sedan ser jag tjejerna gå ut ur bussen för att ta emot sina väskor. Är de seriösa? Är vi framme?
Där i vägrenen står en skylt med vårt hostels namn ”El viajero”. Vi följer stigen ut bland träden och finner mycket riktigt vårt boende. Trötta är vi och ingen av oss är på något strålande humör. Beslutet är lätt. Imorgon ska vi ta tidigast möjliga buss därifrån. Här vill vi inte stanna. Vad ska vi göra här? Tävla i vem som får flest myggbett? Och här kan vi inte stanna. Vi har knappt några kontanter kvar och den otrevliga bybon i receptionen berättar att närmsta bankomat ligger en halvtimme bort med buss.
Vi bestämmer oss för att i alla fall göra lite yoga på stranden och frågar hur vi tar oss till havet. Vi får en skrattretande karta med vårt hostel och några andra namn utprickade. Mest består bilden av tecknade granar.
Men så går vi där i gruset genom grannskapet och kan inte undgå att supa in den rena luften med den gröna doften och le åt de söta igenbommade husen som alla helt skiljer sig från varandra. Vi småskrattar åt mannen med ölen som sitter utanför sin öppna ytterdörr. Innanför dörren skymtar vi ett stort rum där det inte finns någonting. Ingenting förutom att det mitt i rummet står ett kylskåp. Lustigt tycker jag. Logiskt tycker Malin. Var skulle han annars ha ölen?
Om våra hjärtan redan smält lite så är det ingenting jämfört med när vi kommer fram till havet. Blåsten tar tag i våra hår där uppe på höjden. Nedanför oss, och i båda vädersträcken, sträcker havet ut sig. Det är inget kristallklart vatten och sanden är inte kritvit. Men lugnet som slår oss är så påtagligt att ingen av oss vågar yttra ett ord. Vi tränger bara ihop oss på en stenbänk och sitter helt enkelt där. Hade jag bott på ett ställe som detta hade jag nog blivigt betydligt mer sparsam med orden. De känns så överflödiga här.
Kram Ellen
Harmonin inspirerar till poesi
Vad säger ni om det vàra oroliga fäder?
Där var allt fràn skyskrapor till bohemiska smà hus
Vi bröt mot lagen och fick oss ett gott rus
Skämt àsido vi tog bussen till Paraty
Klart sà väntade det mer party
Mellan de vackra öarna paddlade vi kajak
Sorgligt nog slutade det med ett brak
Vi bestämde oss för att Rio var vàrt nästa stopp
Det var allt förutom en flopp!
Mànga heta dagar spenderades pà Copacabana
Vad säger ni om det, manana manana¿
Bàtpartyt var ett härligt gung
Man fàr ju passa pà när man är ung!
Ett av världens sju underverk hann vi även se
Nu vet vi att Kristus kommer vaka över oss och le
Iguazu Falls tog oss med storm
Man förundras verkligen över hur naturen kan ta form
275 vattenfall är verkligen sà làngt ögat kan nà
Man màste uppleva det själv för att förstà
Buenos Aires tog vi oss till för en liten tillfällig tripp
Men vi hann allt med en liten sipp
Härlig atmosfär och mysiga fik
Och pà kärlek är den rik
Vi trivs med flip flops, capirinhas och lockhàriga män
Hemkänslan är inte det första man fàr pà känn
Självklart tänker vi pà er hemma i det kalla
Snö och julkänsla är ganska mysigt, men helt ärligt palla?
Puss och kram fràn Julia och Alexandra
Nu ska vi ut i Montevideo och vandra!
Foz do Iguazu - obeskrivligt
Vem var're som kasta!?
Lapa street party som vi nämnde i tidigare inlägg var häftigt. Gatorna var fulla av dansande människor, både backpackers och 'locals'. Vi dansade både till live samba och inne på en klubb, med andra ord: en lyckad kväll!
På vägen hem fick vi tag i en taxi och helt plötsligt körde en stor vit minibuss förbi oss i fullfart och ut kastas en glasflaska som splittras vid sidan om taxin.
-VEM VAR'E SOM KASTA?!
Men ingen skada skedde, varken med oss eller bilen :). Polisen fanns lite längre och stoppade både taxin och minibussen, ut ur minibussen hoppar ett åtta-tal transvistiter.. haha, det var en upplevelse med andra ord. Men det hela löste sig så det var skönt.
Vi har också besökt Kristus stayn, magisk utsikt. Svårt att förklara i ord, men det kändes som om man stod i moln och beskådade ett av världens sju undervärk.
Imorgon sätter vi oss på en buss som ska ta oss till Iguazú falls.
Bussen tar 24 timmar så vi ska snart ta och handla på oss mat till resan.
Efter iguazú falls tar vi oss dirket ner till Buenos Aires :).
Det var allt för denna gången! tacktack
