TACK!
Jag kan faktiskt inte låta bli .. men jag måste skriva och tacka.
Tack för A L L T !! Tack för 107 dagar genom :
rallysjukdomar
feber
förkylningar
hosta
vandring
hostel
bussar
båtar
statyer
trappor
berg
vattenfall
kompisar
galenskaper
musik
dans
svett
blod
prat
tårar
men framföallt: GLÄDJE!!
Skratt,skratt och återigen skratt.
Fan vad ni är underbara, och fybubblan vad roligt vi har haft.
107 dagar, fem länder (6 för Ellen), stad efter stad, buss efter buss, hostel efter hostel och skratt efter skratt.
Vi har skrattat tills magarna gjort ont, tårarna runnit och rösten tappats. Vem trodde att man, så ofta, kunde ha så roligt men samma personer? Att vara övertrött med er är som att göra sit-ups i 100 minuter, att vara nyvaken med er är som en lång konditionsrunda och att åka buss med er är aldrig en lugn stund.
Hur ska jag någonsin kunna återberätta allt som hänt på denna resan för någon?
Ingen förstår så som ni gör, vi har delat dem jobbigaste och lyckligaste stunderna. Det finns inte några andras armar, röster eller tröster jag hellre skulle varit omvirad av i Sydamerika.
Ni har verkligen varit bäst!
Tänk att vi klarade 3½ månad på resande fot, fyra viljor, fyra vägar och fyra disskutioner som alla ville åt olika håll enades alltid.
Vi klarade det, utan att ens behöva tycka att det var jobbigt?
Så TACK, tack till ER för att ni har skapat en lycklig molle, med nya värderingar och ett helt bagage med nya livserfarenheter.
Tack för de gångerna ni pushade när det var jobbigt, skrattade med när jag drog dåliga skämt, hejade när det gick bra och stod vid min sida när jag behövde er.
från eran molle : tutte la frut, jag älskar er!! 
hålla låda!
Här var det inte mycket action .. Vi ber om ursäkt för detta, men här är vi, levande, brunbrända, glada och utvilade.
Det är en samlad trupp som har tagit huanchaco med storm, vågorna har vänt på oss några gånger, barnen har spöat oss i fotboll och solen har bråkat med vårat skinn men annars är det inte fyskamm här i Peru.
Så vad gör vi egentligen om dagarna förutom lever livet?
- Alexandra;
hon utför yoga på mornarna eller springer en runda, därefter traskar hon iväg tillsammans med 'ligan' mot frukoststället för att beställa en fruktsallad. Efter en sådan brakstart på morgonen brukar hon antingen gå till stranden, åka in till trujillo, hänga i huset eller strosa runder bland gangstrarna i kvarteret. Vid tre snåret börjar magen ropa efter mer än bara frukt, då brukar hon släpa med 'ligan' mot restaurangen menu land för att beställa middag från 12krs menyn. Efter en stor tallrik mat o lite skratt blir det mer strosande innan klockan slagit fem och det är dags för att spela fotboll o kramas med barnen på barnhemmet! På kvällskvisten har Alexandra mycket energie, antingen går hon till en bar o låter några öl slinka ner eller så går hon ut och rör på fötterna, alternativ; spelar basket som vi säger när hon dansar. Mycket mer än såhär väljer inte alexandra att göra på sin semester!
- Julia;
hon brukar haka på Alexandra på de mesta delarna såsom yoga, fruktsallad, trujillo häng, strosande, strand besök och precis som om någon skulle bli förvånad när jag berättar att julia alltid är ett säkert kort att fråga om man är hungrig! Förutom de redan nämnda brukar julia också följa med tillbarnhemmet, krama på de små liven, spela fotboll och lyckas alltid få skit efter förlusterna av de små liven som insarte är jättebra förlorare. När Julia inte hänger runder eller är på barnhemmet brukar hon läsa, borsta håret, irritera Sara (som vi bor med), vika på rumpan eller försöka skypa med er där hemma. Men på kvällarna får hon allt ner en öl eller två, kan till och med hända att hon äter en hel pizza på dansgolvet och slår den i huvudet på folk som försöker smaka utan att fråga!
- Ellen;
våran allas livsnjutare brukar börja morgonen med yoga eller en brakfrukost, ibland hittar man henne på de fina frukoststället sittandes med frukot/choklad i handen och kolla på alla snygga surfare. Ibland väljer hon dock att sova ut, då kan det ta 14 timmar innan man får höra ett pip.. men vad gör det om hundra år? När ellen inte göra något av det som nämts kan man hitta henne med Frank, i huset, i trujillo eller kring strosandes på gatorna. Den här lilla pinglan spelar även hon fotboll o kramas med de små krabaterna om kvällarna, därefter är hon mer än gärna med på att låta 2 pina colada slinka ner. Ellen är nämligen huanchacos största konsument av just denna dryck, tur att det finns något som heter happy hour, dock hänger hon inte endast i baren, dansgovlet och salsan står henne varmt om hjärtat.
- Malin;
denna spillevink jobbar på surfskolan, har vattenkrig i havet med surfinstruköterna, lever livet i en våtdräkt och låter dagarna passera likt förgående år. Däremot jobbar hon endast till fyra-fem om dagarna så även hon har tid att hjälpa pojkarna spöa ovanstående damer i fotboll och sen kramas. På kvällarna gillar hon att klappa hunden på 'Sabes', baren vi alltid besöker, och spela biljard. Annars rör hon på benen likt en ångmaskin på dansgolvet och visar de små peruvianerna hur salsa ska dansas ..........
Nuså vet ni vad vi har för oss, mycket roligare än såhär blir det inte.
Salkantay avklarad av Julia & Alexandra!
´
DAG 1
Första dagen var helt klart tuff och kom lite som en chock!
Men nöjda var vi verkligen.
Vi stötte på ett flertal hinder under vår 7 timmars vandring första dagen.
Floder var ett av dem där vi fick lösa det i stundens hetta!
Här förstod vi att vårt lite "vildare" val av inkaled inte alls var
turistanpassad och mer oupptäckt!
En av de mest otroliga vyerna under vår vandring var helt klart när vi
nådde vår första camping plats!
Vi befann oss mitt i ingenstans bland vild djur och magnifika berg.
Utsikten fick oss att tappa andan och dag ett var en helt perfekt första dag.
20:00 GODNATT FRÅN KYLAN!
DAG 2
Uppstigning 05:00
Vi blev väckta av att tuppen gal och vår kock kom till tältet med vars
en kopp coca te.
När man steg ut ur tältet slogs man av ett rött sken och möttes av
den vackraste soluppgång vi sett!
Efter 4 kalla timmar med vandring rakt upp nådde vi vår första
bergtopp vilket även var den högsta punkten under hela vandringen.
Vi befann oss på 4650 meters höjd, vilket man verkligen kände
när hjärtat slog.
Salkantays bergtopp är en av våra topp 3 favorit vyer under vandringen!
Vandringen var inte lika enkelt eller kort som vi trott och tog oss 5 timmar
men kändes som 10, kanske pga sjukdomar vi båda hade.
DAG 3
Vi blev informerade om att vi hade 6 timmars vandring framför oss denna
dagen och blev eld och lågor.
Detta lät för oss som ingenting!
Det kallar vi vandringssjukan.
Det var en vacker vandring och vi tog oss över många broar som inte alltid
var 100% säkra men oj så vackra!
Vi blev positivt överraskade av måltiderna och denna lunchen var helt
klart en av dem bästa! Mycket imponerande av kreativiten i de små
utrymmena de hade att röra sig med.
Kändes som en belöning från föregående dag.
På kvällskvisten fick vi besök av denna lilla "herr nilsson" på campingen.
Väldigt folkkär och älskad liten apa.
DAG 4
Att vakna upp och gå ner till frukosten var helt klart en fröjd då det
bjöds på pannkakor, flingor, yoghurt, frukt, mackor m.m.
Den nästsista dagen hade vi 6 timmars vandring framför oss i en underbar natur.
Här är en bild från denna dagen som visar hur smala och livsfarliga stigar vi
vandrade på emellanåt.
Vi samanfattar det som obehagligt men vackert.
En annan nära döden upplevelse var när vår guide bestämde sig för
att skicka över oss i en korg över floden.
Korgen var liten och osäker och floden stor och ström.
Men lika glada var vi för det, det var ju en hejdundrans upplevelse!
DAG 5
Klockan 03:00 var det uppstigning för att rusa upp för backen till kön
för machu pichu.
Detta var ingen dans på roser men upo och in kom vi!
Fnittriga och glada gick vi runder och skådade ännu ett av världens
7 underverk!
Slut målet på vår vandring var helt underbart men vägen dit gjorde
hela upplevelsen så mycket bättre!
Machu Pichu var i slutändan vår topp 1 vy!
Det var en härlig känsla att ha lyckats nå sitt mål och verkligen känna
belöningen efter allt slit man stått ut med.
NO PAIN NO GAIN!
Vi hoppas ni har fått lite förståelse för vad vi har varit med om även
om det känns omöjligt för oss att beskriva.
Vi råder er att uppleva det själva!
Det är värt det.
Tack för oss myggbitna och möra tjejer
Puss & Kram från Julia & Alexandra
Huanchaco!
Framme i huanchaco!
Efter många, många timmars buss och väntan var jag framme i mitt andra hem huanchaco.
Men innan vi går in på det har vi ju en hel machupicchu upplevelse att prata om.
Jag och Ellen tog vårat pick o pack tidigt på torsdag morgon för att göra secret valley, en rundtur till de olika ställena som de spanska militärerna upptäckte. Bussen kom och skulle hämta upp oss men ...... som vanligt gick det inte riktigt enligt planerna. Hostelet påstod att Ellen ej betalat för sina nätter medan Ellen påstod det motsatta. Så där stod dem och argumenterade för Ellen kunde inte minnas till vem hon betalade och vise värsa, allt slutade med att vi missade bussen (!?!?!?) och fick ta taxi.. i 3 mil!!
Eftet en hektisk morgon och lång tur var vi ifatt bussen på en liten marknad, där hade vi 10 minuter att gå runt innan vi åkte vidare till nästa stopp.
Där klampade vi upp för 260 trappsteg (oj vad detta kommer låta fjuttit när sanna&jullan börja skriva om sin vandring) för att titta ut över utsikten och låta guiden berätta om allt.
Det var faktiskt mycket mer spännande än jag får det att låta, haha. Efter vi var klara där var klockan runt fyra och vi hade 6½ timme att slå dö på, vilket vi klarade rätt så bra. Någon timme på ett internetcafe, lite tid på restauragnen och en del tid att leta upp tågstationen krävdes.
Sen bar det av, mot machupicchu.
Fram kom vi, trötta som .. ja! Klockan var runt halv ett innan vi var framme på hostelet, där blev det knappt 3 timmars sömn innan det var tid för att köa till bussen som skulle ta oss upp till berget.
Ellen, haha somnade ståendes, men vem är förvånad? Vi kom på buss nummer fyra och var uppe redan 30 minuter senare, värt att nämna: himlen hade öppnat sig fint denna dagen .. det pissregnade!
Väl uppe fick vi vänta i 30 minuter till på våran guide, så vi båda somnade sittandes på ett bord i regnet, rätt skickligt tycker vi själva.
Vaknade, letade upp våran guide (iaf vad vi trodde, visade sig efter turen att vi gått med fel guide men vad gör det om 100 år?) och sen började vi vandringen.
MAGISKT! är inte ord nog för att beskriva machupicchu.
Machupicchu var iaf helt makalöst underbart och det är något alla borde besöka någon gång i livet, man blev helt tömd på allt. Och vid elva snåret valde solen att titta fram, ännu bättre!
Jag låter bilderna tala istället!!
secret valley.
secret valley
machupicchu.
machupicchu.
Nuså, är jag här och Ellen har kommit, Huanchaco we're back!
Jag har fått tillbaka jobbet på surfskolan och barnhemmet står kvar på sin plats, så vi har redan spenderat tre dagar där.
Sanna o Jullan trillar in på lördag, kan inte bli mer kalas.
Nu har vi runt 6-7 veckor här i huanchaco, surfa, sola, bada, jobba, barnhemmet och bara vara (:.
Uppdatering o så kommer fortfarande komma med jämna mellanrum, vi har internet i huset!
Nu ska jag gå och jobba, låta ellen fortsätta föna håret!
På återseende!!
Kramar från molle.
Fyra nätter utan säng ..
Hallåja där hemma.
Vi kör en liten fin sammanfattning om vad som hänt sedan sist vi skrev..
Efter julafton i Buenos Aires begav vi oss till Cordoba, precis som planerat, för att fira nyår.
Väl framme i studentstaden Cordoba upptäckte vi att det inte var vad vi väntat oss, men vi gjorde det bästa utav situatuionen, besökte en sjö för att bada, var hos Ches familjehem som är omgjort till ett museum och utforskade även staden i hopp om nya nyårskläder! Efter att ha funnit vad vi sökt, beslöt vi oss lite sådär spontant att återvända till Buenos Aires (en tredje gång denna resan) och där firade vi en färgsprakande nyårsafton utan dess like!!
Buenos Aires är en stad som vi har haft liiiite svårt för att lämna, men efter många om o men kom vi (kanske inte ska skriva äntligen) vidare mot Jujuy (norra argentina).
Och det var här, just på denna färden från Buenos Aires som våran inte så jätte roliga busstur påbörjades.
Från Buenos Aires till Jujuy tog det lite längre än beräknat, bussens motor ville inte som busschauffören. Det resulterade i en 28 timmars lång bussfärd utan AC (risk för överhettad motor) och en hastighet som nådde max 45 km/h även här pga. motorn. Det blev inte många minturs sömn denna resa, men trots detta beslöt vi oss för att fortsätta istället för att ta in på ett hostel.
Så vi köpte oss en direkt biljett till gränsen mellan Argentina o Bolivia. Väl framme vid gränsen var det svinkallt, vi köade i någon timme för att stämpla ut ur Argentina och in i Bolivia. Inte nog med det så hade vi kommit upp på högahöjder så huvudet snurrade och hjärtat klappade några extra slag. Men, in kom vi! Och både frukost o lunch fick vi i oss innan det var dags för dittills den värsta bussresan vi varit med om. Inte nog med att stötdämpare inte är uppfunna i bolivia, vägarna har inte heller hängt med i svängarna och asfalt är något som är överskattat här. 18 timmars bumpyride, för att tala klarspråk: som en rullande jordbävning.
Första buss stoppet passade Ellen, Sanna o Julia på att springa av o kissa, en kanon idé tyckte dem. Men ack så fel dem hade ...
Busschauffören vred om nyklen o började köra, där satt jag, minus mina tre kompanjoner och njöt utav pojkarna framför mig. Kunde ju inte bli mer kalas ..! Nej, skämt åt höger, jag sa till chaffisen o han meddelade att han skulle köra runt o plocka upp dem längre fram. Men där, vid mitt fönster, ser jag mina tre söta reskompisar komma springades, skrikandes o vinkandes. Roande för oss alla som visste att han inte skulle köra utan dem.
När dem kom på bussen fick jag mig 6 arga ögon o en och annan kommentar som löd:
- VARFÖR SA DU INGET MALIN !?
haha, hallåja. Tackar jag för! Men på kom dem, och vidare guppade vi.
Nu, efter 18 timmars färd var vi framme i Bolivias huvudstad, La paz.
I La paz blev det heller inte mycket till stopp, vi var arga, sammanbitna och väl medvetna om att vi skulle ge oss sören på att klara denna färden till peru, utan några övernattningar på hostel.
La paz bjöd oss på en dunder frukost och sedan bar det av mot gränsen mellan Bolivia o Peru, vidare mot Puno.
Tänka sig, fram kom vi, omskakade, tömda, illamående, frusna, trötta med värk i hela kropparna till ett hejdundrandes hostel, tack och lov för privat rum med privat toalett!
Vi spenderade kommande dag i sängarna innan vi fick lite energie att gå och handla tabletter mot höjdsjukan, dricka lite coca te (fri knark, tackar vi inte nej till!) samt en och annan sked mat fick vi i oss.
Effektiviteten har inte sinat trotts våran färd, sådär på kvällskvisten bokade vi hostel i Cusco, samt buss mot cusco och även en halvdagstur till Lake titikaka.
Dagen därpå bjöd hostelt på en brakfrukost utan dess like, så med fulla magar och snurriga huvuden (ännu mer coca te) blev vi upphämtade för att bege oss mot titikaka.
Tillsammans med ett gäng sjövilda argentinare blev båtfärden inte så pjåkig då dem underhöll oss med både musik o dans, tackar vi inte heller nej till.
Lake titikaka var fantastiskt att besöka, vi fick möta presidenten för "halm"öarna som berättade om hur det var att leva där, intressant.
Efter en liten genomgång var det dags att gå en liten egen rundvandring och titta hur dem levde.
En söt dam kom fram o frågade om vi ville kika in i hennes hus, javisst ville vi det. Det tog inte många sekunder fören hon klädde på oss hennes kläder så vi kunde fotas i det.
Ut ur hennes hus klev vi, med full mundering och turisterna slutade fotografera de inhemska och började fotografera oss, de fyra svenska clownerna.
Nu, våra vänner. Tror vi inte att ni orkar läsa mycket mer. Så därför sätter vi snart punkt, och berättar att vi är i Cusco och de kommande dagarna laddar vissa av oss upp för vandring medans andra tänker på refrängen.
:)
Presidenten
Söta flickor ..
Såja, datorn vill inte riktigt sammarbeta i den takt vi vill. Så med denna härliga text och dessa tre kalas bilder sätter vi punkt: .
Buenos Aires!
GOD JUL.. hoppas eran jul var lika bra som vår! Vi gjorde hemmagjorda köttbullar och stekta prinskorvar, kokade potatis och åt en massa choklad,precis som det ska vara.
Vi har spenderat 9 dagar i Buenos aires, dem har varit helt underbara. Vi har hunnit med både det ena och andra ska ni veta.
Vi har dock med tiden lärt oss att ni inte läser våra texter utan tittar gärna på våra bilder, så här kommer det en bildbomb med texter:
en kväll i lägenheten lagade vi klyftpotatis, stektkyckling, hemmagjord dippsås o grönsaker.
La boca, en liten söt gubbe.
La boca, färggladdahus.
La boca, vackert.
La boca, här målas det för fullt.
La boca, en tavla.
La boca, människor.
La boca, kafferep.. lite för mycket för vissa...?
Alltid dessa clowner .. skulle göra en "tango" pose.
La boca, maradona.
La boca,
La boca, en stolt ko mamma (julia) och en ellen.
En marknad, letade halsband, armband o ringar. FYND!
Och jullan ska alltid vara värst, köper coocosnötter till öronen..?
Ringar!
Lite dans efter alla fynd vi gjorde den dagen, uppskattad av argentinare!
Partypinglan redo för en partykväll.
En kväll på sugar, julia har mobilen i "säkert" förvar.
Ellen o sanna sitter o småmyser på andra sidan bordet!
Sanna&Julia glada i hatten!
D-d-d-d-d-ans.
Vacker kyrkogård i Recoleta.
Strandade sälar.
Nu befinner vi oss i Punta del Diablo, Uruguay, vi har varit här i fem härliga dagar.
Det är en liten by, inte lika liten som la pedrera, men fortfarande en väldigt lugn by. Här har vi spenderat de flesta dagarna på stranden utom dagen då det blixtrade, regnade och åskade.
Får även passa på att skryta om hur duktiga vi är, vi har, sedan vi lämnade Sverige, endast haft 3 restaurangbesök. Restrerande måltider har vi tillagat själva! Vi har också upptäckt att på vissa ställen är ölen billigare än vattnet, lever man på en tajt budget så är det inte mycker mer att sjunga för. ÖL ÖL ÖL!
Resultatet av gårdagens middag, en sallad bestående av: sallad, ägg, majs, lök, champinjoner, oliver, tomat, gurka, fetaost, rödlök och inte att förglömma: hemmagjorda vitlöksbröd.
Nu tillbaka till Punta del Diablo, efter några dagars tjat fick jag ÄNTLIGEN lite fart på de andra tre strandade sälarna, Jullan, Sanna och Ellen. Dagen var kommen, dagen då de skulle få prova på att surfa. Tre ytterst fnittriga och nervösa damer fick jag med mig ner till stranden.
Här kommer en berättelse om allas upplevelse i havet.
Vi påbörjar startfältet starkt, först ut var våran allas virriga Ellen. Hon inledde sin vistelse i vattnet starkt med att uttrycka sig:
- Kan man surfa med solglasögon..?
Pinsam tystnad uppstod innan hon själv listade ut svaret.
Därefter låg hon och guppade ett tag på brädan, inväntade en bra våg.
Jag ser en stor våg komma emot oss, jag ber henne hålla i sig för jag ska putta henne över medan jag dyker under. Hon utbrister då med att säga:
-Nej, vänta!
Följdfrågan efter hon slungats runt blev då:
-Tror du att jag kan be vattnet vänta på att du ska sätta upp håret?
Haha, hon är för go i boet min lilla höna.
Men bortsett från detta tog hon sig upp i några vågor med bravur, summan av kardemumman:
Nöjd elev, nöjd lärare!
Ellen påväg att fånga en våg!
Därefter var det Alexandras tur, inte sist men minst.
En uttav de ivrigaste eleverna jag någonsin haft. I ett fyra-stegs moment var hon uppe och stod på platt vatten redan efter steg nummer tre.. Här fick jag ta till med en lugnande metod och liite lugnande medel. Det gjorde susen för vips var hon iväg, likt den surfaren hon ska bli tog hon vågorna med storm.
Även här kan vi summera: nöjd lärare, nöjd elev!
glad surftjej!
Ojojoj.
Sist och absolut mest nervös ut i det otroligt starka fältet har vi ingen mindre (förutom alexandra) julia wolt.
Här har vi fnitterpellan som inte kan sluta prata i sin bubblande nervositet. Men oj, vad bra det gick.
Hon tog flest vågor, stod längst tid på brädan, men lyckades även svälja mest vatten, bli runt svingade under vattnet och hamna som en strandad säl flest gånger.
Kan även här summera: nöjd lärare, nöjd elev!
En minst lika glad surftjej.
Det går bra för fröken wolt.
Det var väl iprincip vad jag hade att meddelad .. Jo just det, kan även berätta att imorgonkväll börjar vi att ta oss tillbaka mot Buenos Aires, är framme på fredag förmiddag. Vi har hyrt en lägenhet där över jul, vet inte hur tillgången till internet kommer att vara så om vi inte hörs innan: GOD JUL!!
Simma lungt / molle.
La Pedrera
En fullsatt buss avgår från huvudstaden Montevideo. Fyra timmar senare har vi passerat ett antal byar och för varje stopp töms bussen på folk. Tillslut är det bara sex personer kvar. Det är vi, en gubbe och busschauffören. Plötsligt stannar bussen. Vi sneglar ut genom fönstret på den grusiga landsbygdsvägen och undrar varför chauffören har stannat mitt i nowhere? Gubben hoppar av och traskar iväg ut i ingenmansland och chauffören sticker fram huvudet för att slänga ur sig ”La Pedrera” innan han går ut och öppnar bagageluckan för att ta ut de sista fyra väskorna. Jag slängen en blick ut genom rutan –en man har stannat sin häst för att hjälpa killen som har problem med sin moped. Sedan ser jag tjejerna gå ut ur bussen för att ta emot sina väskor. Är de seriösa? Är vi framme?
Där i vägrenen står en skylt med vårt hostels namn ”El viajero”. Vi följer stigen ut bland träden och finner mycket riktigt vårt boende. Trötta är vi och ingen av oss är på något strålande humör. Beslutet är lätt. Imorgon ska vi ta tidigast möjliga buss därifrån. Här vill vi inte stanna. Vad ska vi göra här? Tävla i vem som får flest myggbett? Och här kan vi inte stanna. Vi har knappt några kontanter kvar och den otrevliga bybon i receptionen berättar att närmsta bankomat ligger en halvtimme bort med buss.
Vi bestämmer oss för att i alla fall göra lite yoga på stranden och frågar hur vi tar oss till havet. Vi får en skrattretande karta med vårt hostel och några andra namn utprickade. Mest består bilden av tecknade granar.
Men så går vi där i gruset genom grannskapet och kan inte undgå att supa in den rena luften med den gröna doften och le åt de söta igenbommade husen som alla helt skiljer sig från varandra. Vi småskrattar åt mannen med ölen som sitter utanför sin öppna ytterdörr. Innanför dörren skymtar vi ett stort rum där det inte finns någonting. Ingenting förutom att det mitt i rummet står ett kylskåp. Lustigt tycker jag. Logiskt tycker Malin. Var skulle han annars ha ölen?
Om våra hjärtan redan smält lite så är det ingenting jämfört med när vi kommer fram till havet. Blåsten tar tag i våra hår där uppe på höjden. Nedanför oss, och i båda vädersträcken, sträcker havet ut sig. Det är inget kristallklart vatten och sanden är inte kritvit. Men lugnet som slår oss är så påtagligt att ingen av oss vågar yttra ett ord. Vi tränger bara ihop oss på en stenbänk och sitter helt enkelt där. Hade jag bott på ett ställe som detta hade jag nog blivigt betydligt mer sparsam med orden. De känns så överflödiga här.
Kram Ellen
Harmonin inspirerar till poesi
Vad säger ni om det vàra oroliga fäder?
Där var allt fràn skyskrapor till bohemiska smà hus
Vi bröt mot lagen och fick oss ett gott rus
Skämt àsido vi tog bussen till Paraty
Klart sà väntade det mer party
Mellan de vackra öarna paddlade vi kajak
Sorgligt nog slutade det med ett brak
Vi bestämde oss för att Rio var vàrt nästa stopp
Det var allt förutom en flopp!
Mànga heta dagar spenderades pà Copacabana
Vad säger ni om det, manana manana¿
Bàtpartyt var ett härligt gung
Man fàr ju passa pà när man är ung!
Ett av världens sju underverk hann vi även se
Nu vet vi att Kristus kommer vaka över oss och le
Iguazu Falls tog oss med storm
Man förundras verkligen över hur naturen kan ta form
275 vattenfall är verkligen sà làngt ögat kan nà
Man màste uppleva det själv för att förstà
Buenos Aires tog vi oss till för en liten tillfällig tripp
Men vi hann allt med en liten sipp
Härlig atmosfär och mysiga fik
Och pà kärlek är den rik
Vi trivs med flip flops, capirinhas och lockhàriga män
Hemkänslan är inte det första man fàr pà känn
Självklart tänker vi pà er hemma i det kalla
Snö och julkänsla är ganska mysigt, men helt ärligt palla?
Puss och kram fràn Julia och Alexandra
Nu ska vi ut i Montevideo och vandra!
Foz do Iguazu - obeskrivligt
Vem var're som kasta!?
Lapa street party som vi nämnde i tidigare inlägg var häftigt. Gatorna var fulla av dansande människor, både backpackers och 'locals'. Vi dansade både till live samba och inne på en klubb, med andra ord: en lyckad kväll!
På vägen hem fick vi tag i en taxi och helt plötsligt körde en stor vit minibuss förbi oss i fullfart och ut kastas en glasflaska som splittras vid sidan om taxin.
-VEM VAR'E SOM KASTA?!
Men ingen skada skedde, varken med oss eller bilen :). Polisen fanns lite längre och stoppade både taxin och minibussen, ut ur minibussen hoppar ett åtta-tal transvistiter.. haha, det var en upplevelse med andra ord. Men det hela löste sig så det var skönt.
Vi har också besökt Kristus stayn, magisk utsikt. Svårt att förklara i ord, men det kändes som om man stod i moln och beskådade ett av världens sju undervärk.
Imorgon sätter vi oss på en buss som ska ta oss till Iguazú falls.
Bussen tar 24 timmar så vi ska snart ta och handla på oss mat till resan.
Efter iguazú falls tar vi oss dirket ner till Buenos Aires :).
Det var allt för denna gången! tacktack
Rio De Janeiro
Efter fem dagar i Rio har vi hunnit med en hel del.
Vi har provat på att festa på en båt, helt klart godkänt.
Vi har besökt copacabana stranden två gånger, vågorna har slukat oss och solen har bränt oss. Men vi gillar det ändå!
Vi har besökt de berömda trapporna i Lapa. Mycket vackert :).
Ikväll ska vi till lapa street party, alla festar ute på gatorna och det ska vara magiskt att se har vi hört.
Vi kommer att stanna i Rio tills måndag, och fram tills dess har vi smokat schema. Minut för minut!
I trädet utanför hostelet bor det apor som vi har matat med bananer.
Förövrigt så trivs vi som backpackers förutom att sannas kläder luktar SKIT!
Nu kommer bilder, enjoy!
Redo för en båttur!
Båten innan avfärd!
COPACABANA!
Lapa trapporna, mannen i rött är konstnären :)
Jullan, Malin, Sanna o Ellen (dålig hårdag för ellens del)!
Paraty
Fredag
15:02 Anländer till Paraty efter timmar i buss genom den fascinerande djungeln
15:15 Finner en port till ett familjehem. Här var vi välkomna!
15:20 Julia tjuvläser vår nya fräscha snygga långa bohemiska exotiska roomies dagbok, ojojoj här har det rökats!
16:04 Går åt fel håll och hamnar i gettot i byns utkant.
16:35 Tror fortfarande att det är centrum i Paraty vi strosar i
16:36 Blir anfallna av en häst
DÖTID
20:00 Dricker Caipirinhas (Brasiliens nationaldrink) med vår nyfunna vän från england
Lördag
05:59 Åt delikat frukost där allt från juice till sylt var hemmagjordt
11:00 Får kurs i kajakpaddling
11:30 Ger oss ut på öppet hav för vår 6 timmars utflykt
18:00 Mission incompleted, blir hämtade av sjöräddningen
18:30 Byter hostel
22:13 Beger oss ut för att göra staden osäker
04:37 Mission completed. Yes!
Söndag
10:00 Träningsvärk
12:00 Buss mot paradisstranden Trinidade
13:28 Fyra knubbsälar smakar på kallsupar
17:09 Hemma efter en bumpy ride på bussgolvet
19:03 Yoga med Sanna i skymningen på bryggan över floden
20:19 Trätta och nöjda elever ligger döda på bryggan
22:00 MYSKVÄLL
Måndag
09:25 Mot Rio de Janeiro otroligt nöjda efter paradisdagar i vackra Paraty. Vi var alla överens om att det var en av de vackraste platserna vi skådat!
BILDBOMB!
En väggmålning på vårat Hostel!
Tack
Sao Paulo!
FRAMME!!!!!!
Hallå alla glada,
efter många timmars flygresa och väntan befinner vi oss på vårat första hostel i Sao Paulo, Brasilien.
Resan gick väldigt smidigt trots tråkiga flygplan utan tv-apparater ...
Solen skiner och svetten rinner, precis som det ska vara.
Vi håller på att planera de närmsta dagarna, vad vi vill besöka och hur länge vi vill stanna.
Haha, det är tur att jag har fri tillgång till datorn med Sanna o Jullan är och handlar lunch, Ellen sitter framför mig och flörtar hej vilt med en Argentinare. Jag gillar livet bakom skärmen. Sitter här och fnittrar åt Ellens hörsel. Hon är grym på spanska, måste jag medge. Men att hon hör destu sämre blir bara mer underhållande!
Ellen är alltså nummer två av oss fyra som blir uppraggad, Sanna inledde starkt redan på flyget. Men det är en historia som Julia berättar roligare. Så jag överlåter det till henne!
Hur är vädret där hemma?
Jobbandet och pluggandet går bra för samtliga?
Ni rullar inte runt i snön än?
Nu ska jag sluta sluddra och leta upp väderprognosen för Paraty (en stad där man ska kunna snorkla och dylikt som ligger mitt emellan Sao Paulo och Rio de Janerio).
På återseende kära ni!!
(Lite bilder tagna från våran rundvarning på morgonkvisten)
